Drottninggatan fredagen den 7 april 2017. Nedräkning till påsk och påsklov. En fredag då människor glada och fyllda av skratt skulle vimla på stan. Det blev en fredag av rädsla, sorg och ilska – som kom att bytas mot kärlek. Budskapet var tydligt – vi finns där för varandra och ingen får ta vår demokrati ifrån oss.
Hjärnan har den fantastiska funktionen att komma ihåg det positiva och låta det svåra blekna bort. Men det finns minnen som sätter sig djupt – som det skarpa ljudet av ett okänt men samtidigt onaturligt skrammel. Ett onaturligt skrammel som ska visa sig vara en stulen lastbil som i hög fart skövlar allt i sin väg och som nu far förbi de stora rutorna jag tittar ut genom. Den får gågatans stora blomkruka att fara högt genom luften. En stulen lastbil som skulle förändra livet för många den här dagen.
Chocktillstånd och behovet av skydd
Tydligt i minnet från den här dagen lever lyssnandet efter skrik kvar. Skrik som skulle larma om fara och graden av allvar i det som händer utanför fönstren. Men tystnaden var total. Skriken kom först långt senare. Kanske borde tystnaden varit det första varningstecknet på att något inte stod rätt till? Tolkningen blev den motsatta. Inga skrik, ingen fara…
Fortsätt läsa ”Drottninggatan – en dag svår att glömma”
