Bryggartäppan och mötet med FotografTherése
Regnet hänger i luften när jag letar mig fram till platsen för utomhusfotograferingen. Jag är hos FotografTherése på söder. Egentligen heter hon Therése Särnbäck. Vi håller på att ta porträttbilder till mina webbsidor, till mitt CV och till visitkort. Bilden jag hittills använt behöver bytas ut. Vi förändras med åren. Jag är inget undantag. Ingen har sagt något än. Kanske av ren artighet. Bilden togs ändå år 2007 och det är 2019 nu. Det spelar ingen roll, bilden känns i alla fall inte längre aktuell och en hemtagen spänt leende selfies är inget alternativ. Investeringen i porträtt taget av ett proffs känns helt rätt.
Stockholm har många duktiga fotografer. Tidigt bestämde jag mig för att jag ville ha en kvinnlig fotograf. Två av mina vänner gav mig var sin rekommendation på en mycket duktig fotograf. Förslagen jag fick var Helene Karlsson och Therése Särnbäck. De har båda gått den långa vägen genom att börja som assistenter. Valet föll på Therése Särnbäck. Inget lätt val. Helen Karlsson är en riktigt skicklig fotograf. En nytagen bild på en av vännerna avgjorde valet. Det är nog sant att en bild säger mer än tusen ord. Messade om namn och telefonnummer. Några dagar senare lyfte jag luren. Vårt första möte i fotostudion kom att kännas som om det hela tiden varit meningen att vi skulle träffas. Vi fann varandra direkt.
En bild till Fröken Sverige
Jag har alltid haft väldigt roligt de få gånger jag stått framför en proffsfotograf. Undantaget var när jag som 18-åring skulle fotografera mig för Vecko Revyns Fröken Sverige-tävling. Trots några riktigt fina bilder hoppade jag snabbt av. Min blyghet vann starkt över modet att våga. De fotografer jag efter det varit hos, har alltid lyckats ta flera väldigt bra bilder på mig. Varje gång har jag blivit lika förvånad. Visst, de är ju proffs, men jag har ändå inte kunnat låta bli att bli lika imponerad varje gång. Jag är nämligen en fena på att fångas stelt grimaserande på de flesta bilder. För mig har det alltid varit en stor utmaning att slappna av framför kameran. Den långa tiden under tonåren med en fruktansvärt ful tandställning i munnen, sitter starkt kvar i känslominnet. Det gör även åren när jag gjorde allt för att undvika att öppna munnen i onödan. Ingen skulle få se de stora gluggarna mellan framtänderna som föranledde tandställningen. Tandställning och gluggar var något jag självklart ofta blev påmind om under skolåren. Barn – små som stora – kan vara ruggigt elaka mot varandra.
Soptunnan och sopborsten – vi låter bilden tala
På många av de arbetsplatser jag arbetat på har min uppgift varit att reda ut, strukturera upp och implementera nya arbetsrutiner. Följden av omorganisationer, företagsuppköp och fusioner, är ofta att det uppstår oro, osäkerhet och otrygghet, med stora konsekvenser för den dagliga verksamheten. Arbete har lagts på is, fallit mellan stolarna och i bland även allvarligt misskötts. Känslor har rörts upp och medarbetare har i all hast
slutat. I centrum har brister i kommunikation och ledarskap stått. Det är också här mitt intresse vuxit fram för just dessa två ämnen – kommunikation och ledarskap. Verksamhetsutveckling står i centrum. Det handlar om att finnas eller försvinna. Omvärlden står aldrig still. Den förändras hela tiden. Det gälla att verka parallellt med omvärldsförändringar och anpassa verksamheten. Och det gäller att göra det rätt.
Företagskulturen – en spegelbild av verkligheten
Det är viktigt med transparens, ett öppet arbetsklimat och väl genomtänkta värderingar – men de måste integreras i det dagliga arbetet för att vara till nytta för den företagskultur man vill ska råda. Trovärdighet, tillit och engagemang, skapas genom att arbeta integrerat med både ledarskap, kommunikation, HR och de värderingar verksamheten vill ska forma företagskulturen. Sopa under matta och putsa fasaden, medan sprickorna i organisationsgrunden växer, lägger grogrund för kris. Förändringsprocesser, företagskulturens påverkan på verksamheten och förebyggande av kris – att bygga en stabil grund för verksamheten byggd på tillit, är frågor jag brinner för. Frågor som legat till grund för mina universitetsstudier de senaste åren och gjort att bokhyllan med vetenskaplig litteratur svämmat över. Det var också det här som jag ville att FotografTherése skulle fånga på en och samma bild av mig. Med soptunna och sopkvast gick vi ”all in”. Och hon satte bilden – igen.
Vid pennan,
Madeleine Norell
Del 2. ”En pasodoble och en golfspelare” publiceras den 3 april